egentligen vet jag inte själv. Det är som att jag inte känner mig själv tillräckligt bra för att veta vad som egentligen är felet. Eller så kanske jag bara inte vågar inse det. För svag helt enkelt.
jag är trött på att inte veta vad som egentligen händer.
Trött på att veta vad som händer.
Trött på att bara vara
Trött på att inte bara få vara.

Jag vill inte att denna hösten ska förändra något.
Den får förändra. Men inte mig. Och inte dem som är viktiga för mig.
Jag är inte redo att släppa det ännu.
Jag är inte klar med de kapitelena.
Just nu är jag inne i det med boken igen.
Att man lämnar lite utan att man vet om det. För att sedan komma in på nya saker.
Men minnena hänger med och dem som verkligen betyder något.
De olästa kapitelna är framtiden. Det är de som är bäst att vi låter vara så länge.
Jag har börjat bli för nyfiken på de nya kapitelna men samtidigt vill jag tillbaka till de gamla.
Jag har börjat hoppa i boken. Från lämnat till nytt.
Jag ska försöka lämna det som varit och försöka spara det nya till senare
och ta vara på där jag är nu och låta varje dag få vara sin egen sida i boken.