Samlades 8.30 i aulan för att höra på ngn föreläsning. tankarna var som vanligt att det skulle vara ett drygt ointressant framträdande och alla eleverna skulle skynda sig därifrån så fort det var slut. Men jag hade fel.
Det var Anders Carlberg som skulle snacka. När han ställde sig där framme och började dra något litet småskämt fick han plötsligt allas uppmärksamhet.
Han började berätta om livet, hans eget liv men på något sätt så man skulle kunna känna igen sig. han hade en mening i det han sa. Hela framträdandet hade han något han ville komma till, något som jag tror alla där inne faktiskt höll med om. För mig var han verklighetstrogen. Han har insett saker som jag inte ens tänkt på att inse, saker som jag inte försöker se. Han var så klockren i allt han sa och man tog verkligen åt sig det.
Jag hoppas verkligen jag blir sån en vacker dag, att jag också börjar inse saker som både hjälper mig, andra och världen. För aldrig har jag lyssnat så mycket på en snubbe i 65 års åldern som på en timme fått mig att förstå så mycket.

Därför har jag tvingat mina föräldrar till aulan ikväll :)

efter skolan blev det espresso house med flickorna :)

puussssis<3