igårkväll låg jag och tänkte på uttrycket " man lär sig mer med tiden" 
jag tycker inte att det stämmer, visserligen kanske våran hjärna utvecklas när det gäller geografi och mattematik, men en sen, det är ju inte det som spelar någon roll egentligen.

I det som verkligen betyder något tycker jag att man drog smartare drag som liten, man tog dagen som den kom, antingen var man sur eller glad. Man var en hoppandes 4 åring som rörde på sig även om man inte visste att det var bra, man surade för småsaker för att man inte visste något större men efter man fått en stor glass var man på topp igen. En dag på stranden kunde man leva på hela veckan, som vi längtade! Hela livet kretsade runt kvarteret där vi lekte, det var så lite som behövdes för att vara nöjd, det var så lite som gjorde dagen till den bästa.
Det är väl såhär man vill leva, att kunna vara nöjd med minsta lilla?

Kanske är det så att vi vet för mycket nuförtiden, vi är ute och villar i en för stor värld.

Jag tycker att jag har blivit bättre på det där, att ta dagen som man gjorde när man va liten och inte låta något stoppa mig.
Man såg världen med små ögon men ändå var det tillräckligt för att vi skulle må som bäst.