Veckans timmar har som vanligt vart svåra att stanna och jag har hunnit med två jobbkvällar, massor av sötsaker, två stora arbeten, lite tentaplugg, vin, ett nytt studentställe, ett gammalt studentställe, en efterfest, god mat, fjällat av all min färg, haft utslag, näsblod fyra ggr, träning och storstädning av både kylskåp och rum. Något i den stilen har det helt enkelt varit den här sista veckan i april. Idag är en sån där söndag jag har velat ska ta slut enda sen jag gick upp trött som en zombie i morse. Vi har tentapluggat i skolans mest sollösa rum för att inte lockas av den ljusblåa himlen, vi har ätit tre pers ur samma matlåda för att effektivisera och ekonomisera det hela lite, jag har skurat kylskåpet helt totalt för att fördriva lite tid, jag har kollat bingolotto och så har jag under loppet av 2 timmar tryckt i mig en stor kopp varm choklad med grädde och efter kände jag att "nä, jag är nog sugen på....en skål med äpple, vaniljkesella och kanel" men efter det tänkte jag att en 1 knäckemacka med ost och paprika kan ju inte skada och efter det fick jag syn på min musli som lockade så varför inte ta en skål med yougurt och musli och efter det kom jag på att jag hade hallon och mango i frysen så de fick jag ju också ta. MEN då insåg jag att det var ju säkert choklad som var boven från början och det enda i närheten av det var chokladsåstuben så två rejäla tryck direkt i munnen satt fint. Men lite hungrig var jag fortfarande och nu var det inte så mycket kvar i vaniljkesellan så då kunde jag lika gärna tömma den och så behövde jag lite energi så lite russin fick jag allt slänga på och så ett glas apelsinjuice till det, ja varför inte. Men ändå sitter jag här med två djupa skålar, två platta tallrikar och lite halvtomma paket av allt runt om mig och känner mig fortfarande inte tillräckligt tillfredställd. Så jag satte helt enkelt på en kopp kaffe. Får hoppas att det är där skon klämmer och att de där sugna jävlarna i magen kan ge upp snart. Och ni som tycker jag borde vara mer ensam, släng er i väggen säger jag bara, jag kommer ju äta mig till döds.

 

Nä nu är det inte så lång tid kvar till när det är okej att gå och lägga sig och fram tills dess så ska jag packa inför valborg, lund, festligheter och en förhoppningsvis fantastisk start på maj!

 

 

 

 

 

 

Sådär, då var jag tillbaka i ett regnigt Sverige med en stor plugghög framför mig, på tok för lite tid och med vidbränt skinn som snart trillar av. En resa till en fantastiskt stad är avslutad och jag är så glad för allt jag upplever.

Barcelona nådde definitivt långt över mina förväntningar och jag hade önskat ögat kunde fotograferat alla mysiga gränder, caféer, butiker och gamla hus vi besökte. En helg med massor av god spansk mat, svalkande sangria, hemmagjord glass och bara en doft av sommarväder och nybakat bröd i de trånga gränderna. En fin vän som sällskap och händerna fyllda med shoppingkassar. Jag har med andra ord haft en makalöst fin helg!

 

bilder kommer.

 

 

 

En liten paus i enkätundersökningar, spss-analyser, statistiska grunder och B-uppsats-tankar hamnade jag i datasalen för att slå sönder en timme innan träningen. Himlen är ljusblå, flaggorna virvlar i vinden och luften är vårvarm men ändå stressar skolschemat sönder mig. På fredag checkar jag ut från studentlivet och beger mig till Barcelona för sol, shopping och sangria. Välbehävligt, lyxigt och fantastiskt skönt.

 

så, på återseende bloggen.

 

 

 

och så står jag där och tittar på.

genom ett glashus som när vi var små.

jag säger ingenting till dig för det hade rubbat min verklighet

jag är van att veta i ensamhet. 

det handlar inte om att stå utanför eller inuti

handlingen ligger någon annanstans

och det är den som får mig ur balans

svaret finns i den sköra luften och jag har ingen tid till det

jag har lärt mig att man alltid vill ha det man inte kan få när man lever i ensamhet. 

och det är samma sak i tvåsamhet.

aldrig finns det en mur som står högt som hus.

någon kommer att rasera och förstöra ditt lyckorus.

varenda gång blir muren lite högre och genom glashuset syns varenda ord

vartenda blick

och i slutändan förstod jag aldrig det som pågick. 

 

 

 

För ganska exakt en vecka sen styrde vi söderut efter en minst sagt ordentlig onsdagsutgång på akademin som innehöll både efterfest och allt annat. Två nätter i malmö väntade hos fina kalmis 36 kvadratmeter. Trångt men mysigt! Massor med vin, lite shopping och så årets första grillpremiär på bakgården gjorde att vi kunde lämna malmö nöjda och belåtna för att fortsätta mot köpenhamn och nyhamn. Annie tog emot oss med öppna armar och vi spenderade dagen i vårsolen på ströget och på en uteservering. Kvällen bjöd på drinkar och shots i mängder och en såndär tjingetjongutgång som vi tre kan ha ibland. Hur många år det än gått så är det ändå alltid samma visa, alltid samma skratt, snack och det där att man kan varandra som rinnande vatten sitter fortfarande i. Det hela slutade med makalösa solero-shots som har kommit upp på min "godaste jag haft i min mun topp 7-lista" och så ett dansgolv, en bar och en nedrans variation på musik. Det var sådär oerhört kul att dansa hela natten i en helt annan dimma med helt nya människor, i ett hav av känslor och rök någonstans i andra själars vardag och så bara få vara en del av allt men ändå inte betyda någonting. Bara få vara utan att vara där. Bara få göra allt det där vi kommer skratta åt när vi är gamla, allt det där vi bara kan göra nu, låta en kväll bara vara en kväll och inte en verklighet, stänga ute den där ständiga påminnelsen om beteende och moral och bara leva ut i fingerspetsarna. Som att någon springer barfota på ditt hjärta, ungefär. 

 

Lördag blev iallafall söndag efter några om och men. Vi avslutade det hela med stor frukost i lägenheten innan vi mötte upp killarna för att checka in på vårt kommande boende. Lite B&J häng, lite thaimat, vin och med andra ord så blev klockan plötsligt 04. Måndag, strålande solsken och en hel dag i nyhamn med en lamumba och en bra känsla inför kvällens konsert.

 

Mumford and sons, utan tvekan en av de bästa konserter jag varit på och allt var bara så perfekt så jag trodde jag skulle kunna plocka ut varenda liten känselmolekyl i luften och ta med mig hem. Ibland önskar man att hjärtat kunde fotografera. 

 

5 urtrötta studenter styrde sedan under tisdagen hem till jönköping för att ta tag i verkligheten igen, för att förstå livets tillfälliga rutin som ska bestå av föreläsningar och köp av böcker och inte av drink-kalas och snabbdunkande hjärtan. Att kunna stå i regnet och känna det och inte bara bli blöt, kunna andas in en betydelse i en dimma och inte bara möta den, för att leva och inte bara överleva. 

 

Mycket har hänt sen sist;

 

Kursslut i onsdags - - -> Ny kursstart imorgon!

Febrig och sjuk - - -> Förkyld men 10 ggr bättre

Lämnade Jpkg i torsdags - - -> Hem till plommon för påsk och kvalitetstid

Att leva med tomt kylskåp - - -> Till att alltid ha en fyllt

Promenader vid munksjön - - ->Promenader vid havet, min favoritplats alla dar i veckan

Utekvällar och alkohol - - -> Släktkalas, mat i mängder och sodastreamat vatten

Fattiga studenter - - -> Bebismys och tre-årsfilosofier

Föreläsningar - - -> Jobb

Jönköpingsvänner - - -> Gamla vänner

Ica basic glass - - -> B&J blondie brownie, fantastisk!

infryst laxbit - - -> ny fräsch varmrökt lax...o.m.g.

Vända på varenda krona - - -> Lite lön och en shoppingdag med m&p

ingen våffla på våffeldagen - - -> Massor med våfflor på påskdagen

Familjelängtan - - > Familjetid i mängder

Ta saker för givet - - - > Att uppskatta och älska ♥

 

Jag har med andra ord haft en underbar helg med allt jag behövt, bästa ni!