Och så var dagen jag har fruktat efter i 5 veckor här. Dagen innan tentan som verkar innehålla allt tänkbart och otänkbart jag kan komma åt. Jag har vridit och vänt på varenda bok i fem veckor och jag är så fullproppad jag kan bli. Aldrig någonsinn har jag pluggat så mycket inför någonting och hur det än går kan jag iallafall säga att jag har pluggat tillräckligt, gjort vad jag kunnat och faktiskt prioriterat det jag borde. Men jag känner ju mig själv. Jag kommer ju inte vara nöjd om jag inte kammar hem de där 7,5 poängen imorgon. Jag ska inte ta ut något i förskott, jag förbereder mig bara. Efter en sömnlös natt där allt spökat ligger jag nu utslagen på soffan efter en sista dag med plugg och lite lugnande gitarr-spel av tina. Nu har jag placerat mig i soffan med en stor kopp te, en bit kladdkaka och One tree hill. I min ensamhet. Utan böckerna. Dags att börja trivas Lovisa. (jag saknar redan min sambo som brukar ta halva soffan...)

 

vi fick besök av vår kära vän Annie i helgen och det har varit hög mysfaktor och okoncentration på plugget sen hon kom. En tjejig morgon med skratt och fix, en hel dag på stan med massor av shopping och en promenad längst med vattnet. Vi tre har och har nog alltid haft en annorlunda, speciell relation. Vi känner varandra rakt igenom och inget som händer känns förvånande eller överraskande längre. Vi kan istället skratta åt varandras sämre egenskaper och ta varann för vad vi är och ha roligt tillsammans. Vi lagade en förbaskat god lördagsmiddag med vietnamesiska vårrullar och avslutade kvällen med en psyko-film och brända popcorn. Morgonen efter vinkades annie hejdå och vi återgick till pluggböckerna och instuderingsfrågorna hela eftermiddagen.

På kvällen bjöd vi på hemmabakade pizzor så det stod härliga till innan solsidan i följt av beck fick sätta pricken över iet på denna fantastiska helg!

 

 

 

  

Ännu en heldag med tentaplugg i skolan och mer än utmattad intog vi systemet, jag skyndade mig hemåt, tog ett glas vitt vin och är nu redo att sätta klackarna i taket på torsdagsklubben och glömma allt som heter tenta för en natt!

 

 

Då var det ny vecka igen och de där 1500 sidorna jag har vilande på nattduksbordet fyller mina dagar. Föreläsningar, instuderingsfrågor, anteckningar och diskussioner. Dagarna i skolan denna veckan ser ut att bli långa men jag är himlans glad för att mina vänner gör de så mycket roligare iallafall!

 

Jag och L startade första avsnittet av one tree hill häromkvällen och unnar oss nu några avsnitt varje kväll av alla gamla säsonger. Ett gammat beroende har växt sig fram och jag vet inte om jag ångrar eller gillar vår nya kvällssysselsättning. Men det är något speciellt med serier och hösten, och något speciellt med serier överhuvudtaget. Det ska mycket till för att jag inte ska drömma om Lucas Scott inatt alltså. aaaaaah. Checka in bilden nedan så garanterar jag er en skön nattsömn.

 

dröm sött.

 

 

Dagar har gått och timglaset bara rinner. Ett liv har tagit slut och ljuset finns i det som kommer bli ett nytt. Flera axlar att luta sig mot, nya och gamla. Någon på andra sidan luren som förstår, som är här men så långt bort. Höstlöven faller sakta av och här står vi. Sparkar i deras höstlövsdans och längtar bort. Jag googlar sommarresor och vinterresor som att jag vill iväg, jag måste sluta tänka och vara där jag är. Jag har alltid fått höra att jag tänker för mycket, men likväl som jag tvivlar på varenda sekund uppskattar jag småsakerna lika ofta. Som ett fint spontant sms en tisdag i oktober från någon som sätter ord på allt, eller en 30% lapp på allt choklad i butiken. En vän på besök som plingar på dörren med en B&J bara för att hon kan. Eller nya bekantskaper som jag är så glad att jag funnit, som jag dessutom tvivlade på att hitta den där dagen innan skolstarten i augusti. Människor gjorda av godhet och vänskap. En familj och släkt som kan fylla upp varenda litet tomrum. En liten barnröst i bakgrunden på telefonen som säger "lollo, längtar" eller en box rött vin  och en helg med fina vänner. Det är ni som fortsätter snurra min värld, som sätter fart på tiden som vill snurra tillbaka.

 

-L

 

 

 

 

Hon känner efter om det här är att vara fri
Om det här är ett liv med någon  mening i
Det är ingen som tjatar längre
Det är ingen här som ber henne  stiga upp

Hon går och plockar och hittar sina gamla brev
Lite konstigt  att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Nu är det ingen som skriver  längre
Det finns ingenting här som är värt att skriva upp

Ändå känns  det som om hela världen sjunger

Har du kommit nånstans
Har du sumpat  din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
ett mål att sikta på
är det verkligen du?
Är det verkligen du?

 

Jag kan snart behöva en lista över alla saker jag kan tycka synd om mig själv för:

1. Bakfull

2. Hostig

3. Snorig

4. Lock för ena örat sen igår lunch?!

5. Ont i andra örat.

6. Otroligt stökigt rum.

7. Noll-pluggmotivation

8. Jag smakar inte vad jag äter (fördel ibland, tråkigt när man har choklad hemma)

 

Det var nog dem. Vissa saker kanske jag får skylla mig själv för, men ändå. Igår trotsade jag iallafall alla mina sjukhetstecken och lät vinet och tjejerna hålla humöret uppe. Och det gjorde de alldels utmärkt, såklart. Lowing, bästa Lowing, spelade på Farfars igårkväll och lycklig tjej nr 1 var jag som självklart skulle gå upp på scenen efteråt och berätta hur duktig han var och att han kunde väl bara spela eeeen liiiiten såååång tiiiiill..

Han bjöd istället in på efterfest och jag är så stolt att jag kan spricka över att jag lyssnade på min kropp som skrek efter sängen vid 01.30 och tillochmed dissade en efterfest med lowing. Jag tror jag med andra ord stillar mitt dåliga samvete mot min kropp att jag överhuvudtaget gick ut med att jag faktiskt inte gick på efterfest. Starkt gjort Lovisa.

 

Idag har jag inte varit mycket till människa, städat köket, ätit nyttigt och ja, lagt fyra olika ätbara saker på bordet i hyffsat samma konsistens och sedan blundat, och ätit. Och försökt gissa vad jag åt och nej. Det kunde jag inte. Så då insåg jag att jag var nog lite väl förkyld för mitt eget bästa och kröp till sängs igen. Så där har ni mig. Med näs-spray och papper bredvid.

 

 

 

jag och linnea hade imorse en diskussion om inställning. Det hela byggde egentligen på att vara nöjd, men det hör inte till saken nu.

 

Så... jag har helt enkelt ändrat min inställning till min förkylning! Istället för att tycka synd om mig själv och äta popcorn till mellis och tycka att jag är för sjuk för att plugga har jag helt enkelt börjat se det som en fördel:

 

Jag kan äta vad som helst för jag vet ändå inte vad jag stoppar i mig.. (är det nu man borde smaka blodkorv Johanna?) Behöver inte ens ha smör på knäckemackan. Inte heller mjölk i kaffet eller ketchup på pastan. Dessutom kan jag köpa det billigaste möget jag hittar på systemet för jag vet ändå inte vad det smakar. Det här ska man ta vara på!

 

 

en liter mellanmjölk (hade dock varit bättre med skånemejeriers), en hel drös med hemmabakade kanelbullar och min bästa vän!

fin torsdag.

-L
  

 

 

 

 

Jag tog aldrig tag i problemet igår utan lät faktiskt Medier och samhälle vila till idag. Attans också, jag kommer alltid på något annat att göra. Som att lösa vardagsproblem med Jonna, handla eller varför inte gå på bio och göra ett besök hos hemmakvälls godisavdelning. Så såg min tisdag ut ungefär. Tittade på hamilton, mycket bra film det där så se den om ni också är behov av något roligare än det ni egentligen behöver göra. Hemmakväll rekommenderar jag också, mitt godis var som vanligt slut innan filmen börjat så det säger väl en hel del om hur gott det är där.

 

Idag ska jag iallafall ta mig i kragen och sätta igång prick 10.30, räknar inte ner precis. Sen ikväll står det tacos med tjejerna på schemat!

 

 

 

Jag har tvekat länge nu. Övervägt, bestämt och tvekat igen. Jag har försökt, många gånger. Utan något som helst resultat. Det finns inga band mellan oss, det finns inget som får mig att orka binda ihop oss. Jag ligger och vrider och vänder mig och önskar jag kunde läsa dig bara genom att se ditt yttre. Jag har börjat tvivla på att ge upp, trodde du skulle komma till mig, men jag har tydligen fel. Det finns inget att kämpa för, inte än. Jag vet att du inte kommer bry dig alls om att förstå vad jag känner, du kommer inte lägga någon som helst energi på att verkligen låta mig förstå djupet, låta mig se det som verkligen betyder något. Jag kommer sitta där igen, med frågor utan svar och snegla på dig. Varför kan du inte bara prata klarspråk så jag får ett grepp om hur det verkligen står still? Du ger mig dåligt samvete, jag känner mig värdelös i mina egna ögon. Som att jag inte kan bättre. Och när allt kommer omkring så kan jag inte göra mer än försöka, och kanske har jag inte gjort det tillräckligt. Jag har inte gett mig in på att förstå dig, jag har inte gett dig en chans att verkligen veta vad du har att ge mig. Utan bara tagit allting förgivet, stängt ute dig och dragit dig över samma kant som alla andra. Jag erkänner, jag har prioriterat annat. Jag har låtit oviktiga saker komma emellan oss fast att jag vet att du borde komma i första hand. Förlåt. Men nu har jag bestämt mig, en gång för alla, jag ska ge dig en chans, på riktigt. Jag ska ta dig i mina händer och inte lämna dig från jag förstått ditt första kapitel. Jag ska aldrig släppa dig med blicken, låta dig förstöra mig.

Det är vår tur nu, tiden är slagen, Medier och samhälle - en introduktion....

 

 

 

Och så satt jag på den nedrans bussen igen. Denna gång påväg norrut efter en helg i hemmastaden. Tiden har som vanligt gått alldeles för fort och jag insåg just att det var dags för oktober. Har packat med mig höstjackan, vantar och mössa för den kommande kalla månaden i jönköping. Helgen har varit förbaskat bra och jag inledde den hela med tjejerna i fredags. De hade fixat massa fina presenter till mig och som ett barn på julafton satt jag med ett leende varvat med min hemska hosta hela kvällen. Jag är så glad för mina tjejer!

 

Lördagen började med nyköpta bullar precis som bestämt, långfrukost med pappa och pelle innan det var dags för jobb. Förväntansfull över kvällen begav sig L&L till torekov för förfest där vi mötte x antal fler förväntansfulla. Kvällen skulle spenderas i den nyrenoverade bygdegården i VK med massor av kända ansikten och soundtrip på scen. Med andra ord fanns det inget tvivel om att mina förväntningar skulle gå i uppfyllelse! Och det gjorde dem, garanterat. Ljudet av ett annat hjärta dunkade långt in i själen på dansgolvet, redbull/vodka har aldrig smakat bättre och jag blir påmind varenda gång om att jag trivs bäst på bjärehalvön.