Så var 2012s fyra, efterlängtade, juldagar historia. I månader har vi längtat, trånat, önskat och förväntningarna är som vanligt skyhöga och den där julkänslan man började bygga på redan i mitten av november tror man ska hinna explodera. Men så kommer de..

 

lillejul med maximal julkänsla där man pendlar mellan att längta och försöka stanna tiden. Julafton, då det hela ska nå sin maxgräns. Julgodiset ska smaka lyxiga smaker, julbordet ska tillfredställa vartenda matsug, musiken ska klinga lite extra, sällskapet ska vara extra varmt och hjärtligt, tv-bilden ska vara otroligt klar, kläderna extra finstrykta, granen extra grön, paketen välinslagna och tomtedräkten bländande röd. Och så ska man helst kunna checka av några saker på sin välskriva önskelista när kvällen nått sitt slut.

 

Sen kommer juldagen, alla får göra precis vad dem vill, ligga och slappa framför gamla julfilmer på vhs, äta resterna ur paradisasken, ha julköttbullarna på mackan och bara strosa runt i mjukiskläder utan att någon föreslår något annat, eller när någon tycker att de ska få jaga en med sin radiostyrda helikopter, det är sånt som händer på juldagen. Och sen det där hemvändergillet när kvällen närmar sig, när man samlar alla saknade, härliga, vanliga, leenden och man sitter och skriker sig hes till gamla klassiker som innehåller mer minnen än toner. Dricker gott, möter människor man inte sett sen studenten men fortfarande tycker man känner, och så de där man inte sett sen i somras men ändå har samma relation med. Juldagen är rätt fantastisk ändå.

 

Ja och sen kommer annandagen som helt enkelt blir lite anpassad efter alkoholintaget på juldagen. tragiskt nog. Antingen ligger man död framför ännu fler filmer, eller så tvingas man ut på en lång promenad, men man äter iallafall inte julmat. kanske lax, eller torskrygg. typ. Sen bakishänger man på kvällen, utan alkohol men med sockerkickar för hela året...fall i fall man inte fått i sig något tidigare under året...

 

Nåja, sådär någonting o där emellan någonstans har ni mina senaste dagar. Julen är en traditionspliktig högtid man följer till punkt och pricka enligt mig. Jag vill kunna bocka av alla de där standardsakerna, på något vis. trots att förväntningarna inte alltid blir uppfyllda till sin maxgräns. Så är det förväntningarna på förväntningarna, det är ju halva grejen, att förvänta sig. Och det är jag expert på och det är alltid en förbaskat nöjd och lycklig tjej som somnar om kvällarna vill jag lova. Jag längtar redan till nästa jul, behövde jag ens nämna det?

 

 

 

 

 

Lillejulafton är dagen då allt känns så löjligt bra, julkänslan går att ta på och nedräkningsdagarna börjar nå sitt slut men man är ändå inte riktigt är där.Alla förberedelser är noggranna igenomtänkta, man går och småpular hela dagen, småäter av julgodiset och känner doften av nygräddad skinka i hela huset. Ludvig har varit här och hans förväntansfulla ögon tindrade när vi satt och lekte med jultomtarna. Att vara barn på julen är oslagbart, att fira jul med barn är ungefär lika oslagbart. Denna hjärtliga glädje i de små liven när de tas in i en sagovärld för en stund, den är magisk att uppleva. Och mitt lille hjärta, du lyser upp varenda dag! ♥

 

 

 

 

där blicken når horisonten, där ingenting har sitt slut, där luften är friskare än någon annanstans, där varenda vy är sedd förut, där varenda känsla samlats samman, där allting faller på plats, där trivs jag som bäst, där är jag hemma ♥

 

återförenad med några av mina absoluta favoriter, julbak, en sagolik julgran och en efterlängtad kväll ♥

 

 

 

Även om man hade kunnat tro att jag har en teleportmaskin som förflyttar mig över landet lagom rätt snabbt så är det inte sant. Men en sak som är fantastiskt sant är att jag förtillfället befinner mig i landet lagoms absolut skönaste säng under det vitaste prinsesstäcket på plommon. Jag har jullov. Äntligen kan jag säga det igen, Jullov. Riktigt fint om jag får säga det själv. Och ännu bättre är det när man möts av ett julklätt hus där adventsljusstakarna lyser klarare än alla andra, där julstämningen påminner om andra år och där människorna är precis som de brukar. Veckan som kommer ska fokuseras på allt som hör julen, familjen och vännerna till och sen min hemkomst i eftermiddag har jag varit på julkonsert med mina föräldrar, legat och myst i soffan och pratat med mamma, ätit perfekta clementiner och lindtkulor. druckit kaffe i världsklass. känt doften av ett sköljmedel jag hade kunnat bo i och bara insett det faktum att det faktiskt är jultider. Julen är här, jag är här, hemma är här och jag är hemmakär.

 

 

 

 

 

En vän sa till mig idag, när jag grämde mig över försenade tåg, väntans tider och tråkiga tågresor (som jag förövrigt nästan aldrig upplever..men ändå) att det är då jag ska stanna upp, tänka på sånt jag annars inte hinner tänka på. Och det gör jag förbaskat bra på tåg. Där jag inte kan skynda iväg till något annat, där jag inte kan påverka hastigheten, stämningen eller luften. Utan bara vara en av alla dem som passerar lägenhetshus efter lägenhetshus, städer efter städer. En av dem som sitter och tittar ut genom de smutsiga fönsterna och ser adventsljusen i fönsterna lysa så fint, se tunnlar sprayade i graffiti eller mammor hetsa över trottoarerna med en latte i handen och shoppingkassar i andra, se mannen med de 10 tomma burkarna under fötterna, söndriga kläder och som inte har något hem i jul. Så många vardagar att passera, ögonblick att möta och tankar att tänka. Bredvid mig på tåget sitter en lagom tjock mamma med sin 10 åriga dotter, dottern är rund och rosenröd om kinderna och de små ögonen börjar sakta trilla ihop när hon lägger huvudet mot sin mammas axel. Mamman kramar henne hårt, pussar henne i håret och andas tryggt emot hennes lilla huvud. Ett julrött mammahjärta. Jag blir varm i hela kroppen, saknar min egen mamma och hennes trygga famn och varma kramar. Jag älskar att stanna upp.

 

 

 

Då satt jag där igen, på tåget i motsatt riktning. En riktig shoppinghelg har gått av staplen och jag har andats storstadsluft dagarna långa och bara njutit av allt som är så långt ifrån studentlivet man kan komma, storshopping och mängder med restuarangbesök. Stockholm är utan tvekan Sveriges finaste stad, av de jag varit i och jag blir lika glad varenda gång jag kommer dit och känner känslan i magen över hur mycket jag saknat det. Massor med nya människor, rusningstrafik, affärer, lampor och gamla byggnader. Julstämning. Detta fina ord. Och denna underbara stad. Perfekt kombo och en perfekt helg om ni frågar mig. Någongång ska jag flytta dit!

 

 

 

Sitter på tåget på väg mot huvudstaden med Sofie bredvid. Hon kom upp till jönköping igår och vi käkade saffranspasta och visade runt. Jag skulle ta en sväng om pipes för att träffa några classmates och delta i musicquizen som för övrigt var alldeles för svår för min smak. Och ja, ett snabbt "jag ska bara säga hej" blev till ett glas rött som blev till en drink som blev till hemmafest som blev till mer vin som blev till ännu mer vin som gjorde att jag inte ville ta sista bussen halv ett och efter ännu mer vin så insåg jag att jag kunde ju faktiskt ta första bussen hem istället, 05.30. Nä men vilken genialisk idé Lovisa! Och det tyckte jag garanterat hela natten när vi satt ett gäng musikfantaster och skrek oss hesa till allt från GT dängor till gamla 80talare och plurasånger. Lycklig tjej!

 

Nu ska jag försöka ta igen lite sömn och ladda om för massor med julmys, storstadspuls och kvalitetstid med härliga vänner!

 

 

 

 

 

 

skänker alla mina tankar hem till plommonvägens skönaste säng just nu, där världens bästa mamma förmodligen ligger och gosar med frukost på sängen och några paket. Hade så gärna velat vara hemma hos dig idag! Att the J-sson family dessutom ska sitta vid finrumsbordet och äta lyxmat ikväll och sjunga gratulationssången medans jag ska äta halvljummen tomatsoppa så ökar hemlängtanen ännu mer. MEN snart blir det dunder och brak igen och så länge får du nöja dig med min kärlek på distans! ♥ grattis!

efter skolan igår blev det yoga på sportlife innan jag intog soffan. Umgicks med annie stora delar av kvällen, två ensamma med vars en telefon och måndagskvällen var räddad. Jonna avslutade den som vanligt förbaskat bra och jag somnade med ett leende på läpparna. annars är veckan späckad med planer, mycket gästföreläsare vilket är kul, vinnarmiddag för mig o Johanna med halv åtta gänget, fika hos Lucy, min fina Sofie kommer på besök på torsdag, pipes och på fredag beger vi oss norrut för en helg i Stockholm! Ja en lite mer perfekt vecka med andra ord.

 

Hoppas ni inte snöar bort i snöstormen!  ♥

 

Nåja. Veckan börjar gå mot sitt veckoslut och de där fem dagarna efter helgen som brukar vara jobbigast är också snart slut. Men jag vill väl inte klaga på min hyffsat lugna vecka. Mycket föreläsningar = inte lika mycket fritid = ingen ångest över att behöva  plugga hemma. Jag har spenderat massor med tid med mina kära classmates i både nyktert och onyktert tillstånd. Vi satte klackarna i taket på en sista akademinfest i onsdags och ramlade den långa gatan fram hela högen. Jag och L är storföljare av årets julkalender, chokladkalendern äts som den ska och marken är vit. Jodå, julkänslan har kommit till jpkg om man får bortse från våra fönster som är tomma från juldekorationer. Istället njuter jag av alla andras julstjärnor och adventsljusstakar. Igår ställde husmoren tina till med julbak, ett stort och mysigt sådant och med 23 m2, 9 tjejer, 4 olika sorters julgodis och 1 gitarr var stämningen outstanding. Nu äre fredag och hela helgen ligger framför mig. kylig kärlek till er.

 

 

 

 

Dom är uppe på taken
alla är högt över staden
Sommarn snurrar fort
när  vi bara snöar bort

 

Vi har haft besök av våra bästa tjejer hela helgen och det var nästan så gränsen för både sötsaker och myset nådde sin maxgräns. I lördags snubbla dem in, en efter en och vi ställde till med lussebullsbak och julmusiken ekade över hela dahlvik. Utanför fönsterna hade marken blivit vit och den där första morgonen med snö utanför fönstret är alltid lika speciell. Jag går runt och ler i lägenheten, fäller till och med en tår och studsar runt precis som när jag var tre. Helgen fortsatte i julmysanda med fina vänners sällskap. Vi lagade, som vanligtvis, tacos, köpte mängder med godis och låg utslagna i soffan hela kvällen. Det där med att bara vara uppskattas extra i de stunderna. Morgonen efter ställde vi till med adventsfrukost och även det i vanlig ordning. Trots att man älskar förändringar, är behov av nyheter eller annan puls är det något inom mig som slår starkt för traditioner. Som julskyltning. Julmusik, glada ansikten och livsälskande barn som ser tomten för första gången. Eller ett gammalt par i armkrok som försiktigt tar sig fram tillsammans över den snötäckta gågatan och så har de ullmössa. Eller alla tända ljus i fönsterna, det där första ljuset som brinner sådär lite extra och gör mig varm ända in i hjärtat. Som ni förstår, jag hade en underbar helg och en perfekt början på december, julen och allt som hör till ♥

 

 

 

lite ledsen var jag trots allt, att jag missade mormors födelsedag och det stora årliga släktkalaset. Tänker på er!