inatt kom jag hem efter fem nätter på östkusten. Midsommarfirandet bröt sin tradition i år och spenderades på rätö med M och hans familj. En salkråkliknande ö, massa båt, promenader, grill och badtunna var jag mer än nöjd när stjärnorna visade sig från sin bästa sida när himlen sprack upp framåt natten. Dunderladdade med mat och mys begav vi oss mot Linköping för bebismys, shopping och en natt på hotell. Ett inte så pjåkigt bryt på en annars oslagbar tradition ändå. Och nu är jag kärlekstankad från tårna och redo för några dagar i söder. ♥

 

 

-L

 

jag är hos dig igen.

En helg i jönköping har gått passé och lediga dagar har bara runnit förbi. Vi har käkat ute, shoppat, myst vid bryggan och varit på sommarfest. Igårkväll åkte jag mot Skåne igen och jag hade velat dela mig på mitten så jag kunde vara kvar hos mitt hjärta. Men nog om det. Idag ska jag leka med mina sommarliv och blåsa bubblor.

 

Tidningar har inte haft ett dugg fel om att Håkan på Ullevi var annat än episk. Och jag var sådär löjligt lycklig och kär från scenen tändes till varenda själ lämnat ullevi den kvällen. Hans fina ord satte 70 000 människor i gungning och mitt bland dem var vi. Lyckliga och kära. Efteråt vinkade jag vännerna hejdå för en sommar åt olika håll och intog Ängelholm. Min fina sommarstad. Sedan dess har jag njutit av havsdoft, gamla vänner, familjen och mina somriga syskonbarn som älskar att bada minst lika mycket som jag. Och det krävdes inte många dagar från jag insåg att det finns inget vackarare på sommaren är det som sträcker sig från skälderviken till magnarp. 

 

Imorgon beger jag mig mot Jönköping igen, tid med M och sommar på annan ort. Längtar ♥

 

Om någon undrar vad jag ska göra imorgon, så ska jag på Håkan Hellström på Ullevi och brinna upp i sommarnatten. Jag ska vara så sockerdrickslyckligtfjärilskär i magen hela dagen och jag kan nästan gråta för er som inte ska dit. Men bara om ni undrar.

 

 

Ett år till har gått av stapeln i min fantastiska studentstad. Jag har mitt sista sommarlov och har två månader fritt från plugg och suktan efter onsdagsfyllan har lagts på hyllan. Det har varit så många gånger den senaste tiden jag sagt att jag börjar bli trött på att vara bakis om torsdagarna och gå som en zombie över halva veckan. Ändå sitter jag här nu och tänker tillbaka på alla de dagarna under mitt andra mkv-år som innehållit just det där. Adrenalinfyllda nätter och bakiströtta morgnar. Och mitt bland allt det där är också det som är mitt ljus här uppe. De som faktiskt gör de där nätterna oändligt långa och morgnarna helt okej ändå. Och de kommer jag sakna de kommande två månaderna. Sakna att veta att de är inom 500 meters avstånd om de skulle vara någonting, sakna att veta att vad jag än säger, så förstår dem. Att saker börjar gå mot sitt slut skrämmer mig, mitt sista sommarlov, min sista BC-antagning, min sista förfest på akademin, min sista kryssning, min sista tid med mitt blåa lag. Blue Crew har under min studietid varit min familj. Ett gäng som hade stått bakom mig hur fel jag än haft. Och som jag inte skulle vilja byta bort mot några andra i hela världen. Som den gamla klyschan säger "man uppskattar inget från man förlorar det" så vill jag påstå att jag faktiskt uppskattat den gemenskapen mer än något annat här uppe. Men trots det gråter jag så fort tanken slår mig att på nästa utsup är det inte jag som står och tejpar fast arboga-öl och tvingar någon dricka förfärliga shots. Då är det jag och mina absoluta favoriter som ska hålla BC-tal och lämna pinnen vidare till nästa gäng. Men innan dess ska jag ha ett sommarlov att minnas, en inspark som ska gå till historien och omringas av bra människor. För trots allt vemod, har jag hittat jävligt mycket fint under mitt andra år. Jag har äntligen fått min prins och vunnit massor av nya vänner, och knytit ännu starkare band med de gamla.

 

Älskade jönköping, tack för all kärlek du tryckt in i mitt liv detta året. Det gjorde du bra.