Vi har gått in på sista veckan i maj och den där sista helgen blev en mycket festlig sådan med ett rejält b-uppsatsfirande i fredagskväll och ett utsup som hette duga i lördags. Detta resulterade som alla andra söndagar i bakishäng, mat och choklad. Nu laddar vi om för ett sista ryck i skolan, några sista jobbtimmar på aka och mot en helg jag längtat efter i evigheter!

 

 

Det är torsdag och vi har snart tagit oss igenom en vecka som behövt mer än dubbelt så många timmar som den haft. Vi har gråtit, skrivit, skrattat, druckit 110 liter vatten, käkat choklad, nötter, druckit kaffe, peppat varandra, skrikit, diskuterat och spenderat 18 timmar i sträck i skolan, flera dagar i rad. Vi har nu en nästan färdig b-uppsats på våra datorskärmar och vid tidpunkten vi klickar på "skicka in" kommer jag minnas föralltid. Äntligen kan jag säga, "vi är snart klara" och den känslan är fantastisk.

 

och all kärlek till mina fina tjejer ♥

 

 

 

- Min förstörda cykel, nä den är inte sönder. den är totalt förstörd.

- alladagarsombarahar24timmariställetför124....

- stress, stress, stress

- besvikelsen när man tagit upp en matlåda ur frusen och när den tinat upptäcker det att det är något annat som för övrigt var det sista man var sugen på.

- vad hände med dig, solen?

 

- mina kära föräldrar som alltid löser allting, exempelvis ett cykelproblem.

- choklad och kaffe, livsräddarna denna vecka!

- på lördag nalkas utsup och trots hetsplaneringen kommer det bli jävligt kul.

- att sitta i skolan i 18 timmar, kan faktiskt vara ganska mysigt.

- på fredag börjar skärgårdsdoktorn och trots att jag förmodligen kommer hänga på ett svettigt dansgolv då så ska jag fanemej se reprisen.

 

 

 

 Det är något med familjetrygghet som inte finns någon annanstans och hur gammal jag än blir så blir jag aldrig för gammal för att somna i någons famn, krypa upp i soffan hos mamma eller pappa och bara andas ut. Ett kretslopp som bara går runt, roller som aldrig tas ifrån och en kärlek för hög för att mäta, villkorslöst. Och nu har jag tankat och försökt ladda om, och hade jag bara kunnat hade jag satt mig i bilen och åkt raka vägen med hem till plommon och bara varit minstingen i familjen några dagar till...♥

 

 

sitter i en storstädad lägenhet och inväntar the jsson family för riktig kärlekstankning och familjetid.

Det kunde inte passat bättre.

 

 

 

 

Mina två pinglor här uppe fyller år omvartannat och det finns med andra ord massa anledningar till sötsaker, så lite winwin för både mig o dem och idag är det ingen mindre än tjejen som hade behövt ha lunch i tre timmar, har bjudit på mitt livs roligaste fyllefilm, tror att zebror bor på antarktis och har ett så stort och ärligt hjärta så hela världen borde lära sig av det, med andra ord, min skånska vän Johannas födelsedag!

 

 

 

 

Ja ni, vad ska vi kunna bjuda på idag. Eftersom ni blivit lite fler här på bloggen så kan jag ju berätta lite om mig, om ni nu inte känner mig. Vilket ni nog gör, men vem vet, vi kanske inte har snackat det senaste året. Eller kanske vi har börjat snacka det senaste året och ni vet inget om min historia. who knows.

 

Lovisa, ja så långt är ni kanske med, bor i en ny lägenhet som ska kännas gammal, hur det nu går ihop. En stor industrilampa, ett gammalt soffbord och lite inredningsintresse så har jag och min bästa vän stadgat oss här i Jönköping. I Jönköping pluggar jag, festar och kan definiera ordet studentliv jävligt bra. Jag kommer från de skånska slätterna och älskar min hemstad lika mycket som jag älskar nya platser. Mina vänner där hemma håller jag kontakten med som att de fortfarande är en del av min vardag och att värna om relationer är det viktigaste jag vet. Min släkt är typ min familj i en större variant och att hänga med dem är rena nöjet. Och ja, min bästa vän, L, ofta nämnd här i bloggen är inte vem som helst utan har gått med mig i skolan, i eld, i vatten, över ängar, länder, under ytan, uppe bland molnen och ja, så gott som överallt de senaste 16 åren. Det säger kanske lite om vår vänskap. Jag är som en överstreamad sodastream ungefär, så hade nog många beskrivit mig. Speciellt när jag stoppat i mig det jag gillar bäst, choklad. Balkonghäng, choklad och vin och att prata om allt mellan himmel och jord kan vara det bästa jag vet. Film och kändisar är inte riktigt mitt forum. Musik ligger mig varmt om hjärtat och hjärtat pumpar extra för text med en betydelse. Jag avskyr äggulor, kaviar, katter, fjädrar, höns och duvor. Älskar tacos, choklad, B&J, doften av mc donalds och att åka så fort i bilen så man trycks bak i ryggstödet och musiken är så hög så man inte ens hör vad man själv tänker och när himlen är sådär rosa-aktig som den är framåt sommaren. Sen älskar jag leenden, leenden på stan, i skolan eller i ett jävligt dimmigt vimmel där leendet kommer rakt inifrån hjärtat och man bara vill hoppa till månen och tillbaka av ruset. Jag föredrar att vara brun året om, är dock mer i vattnet än på land när vädret tillåter, äter hellre mörkt än ljust bröd, dricker hellre vatten än läsk och sover helst alltid naken. Har inte läst för många böcker i mina dar, inte sett allt för mycket på tv, film eller sysslat med andra individuella sysselsättningar utan jag har under hela mitt liv byggt upp min egen sällskapssjuka helt enkelt. Jag älskar sällskap, mormor, pappa, mamma, syskon, småbarn, kompisar, kompisars pojkvänner, klasskamrater, grannar. Alla. Jag älskar vita sängkläder och svala sovrum. Min pappa är min livsguide. Jag älskar att planera och bestämma, samtidigt som spontana saker kan vara det bästa som finns. Jag brinner för sommarnätter, för bjärehalvön och skälderviken men också för kullahalvöns nostalgi. Jag har tagit mig runt jorden med backpackerväskan och insett att det finns ingen erfarenhet som väger så tungt som det. Jag ger aldrig upp för att jag har lärt mig att saker löser inte sig av sig själv, därför har jag lärt mig att älska att lösa dem och när det inte går så åker jag bil med min bästa vän och glömmer världen för en stund. När jag blir 85 ska jag leva på tacos, B&J, mc donalds och choklad och såser. Det var nog det.

 

 

för alla som snurrar min värld, för alla er som tänder solen, för alla er som dansar i regnet, för alla er som får mig att skratta när jag helst vill gråta, för alla er som bara finns i mitt liv ♥

 

 

 

 

 

har varit hemma i min fina hemstad i helgen och andats familjekärlek och gammal vänskap som aldrig rostar. Solen har lyst skarpt över skälderviken och mitt i allt solsken döptes min egen lilla sol, Filippa. Jag är numera inte bara moster till världens sötaste små frön utan även gudmor till min minsta lilla skatt. En mycket glad och stolt sådan dessutom. Det är något speciellt med att få en roll som ingen annan har, något värdefullt och något extra att ta vara på. Hela lördagen sprudlade glädjen i björkhagen och efter en riktig familjehelg har jag ännu en gång konstaterat, jag har världens bästa familj!