Dagen började med att jag, L o Annie skulle handla frukost. En stor frukost skulle det bli och scones, amerikanska pannkakor och nya bullar var bara en bråkdel av allt som fyllde frukostbordet. Länge och väl satt vi kvar innan vi övermätta evakurerade sofforna för en powernap och lite bollande idéer kring företaget. Klockan tre stod det möte på schemat. Ett mer informationsrikt möte kommer jag nog aldrig gå på. Flera gånger tänkte jag "koncentrera dig nu så förstår du" Lättare tänkt än gjort. Aldrig har jag lärt mig så mycket men ändå så lite. Inte något kommer jag ihåg, inte det minsta. Förutom "Ni får inte glömma..." Sen vad vi inte fick glömma var nog en miljon olika saker. Om jag kände mig omotiverad var nog bara förnamnet. Att inte förstå är bland det mest frustrerande jag vet. Jag vill ha kontroll på allt, veta och kunna allt jag håller på med och om jag inte kan det vill jag lära mig det. Jag kan sitta och googla saker jag hängt upp mig på allt från legenders död till huvudstäders invånarsiffror. Och så kom jag till det här. Där jag varken ser ett slut eller en början. Ointressant är inte rätt ord, utan mer obegripligt. Vad ska vi med alla dessa benämningar, siffror och papper till?!?!?! nog om det. För att rensa tankarna och framförallt sortera bland dem så har jag suttit och planerat i min kalender. Jag får alltid en lättnadskänsla och en glad klump i magen när jag planerar eller sorterar i hjärnan. En stressig magklump lägger sig och jag har kontroll på läget igen. Allt blir roligare, skönare och framförallt enklare. För övrigt så har jag dubbelbokat på jobb imorgon, hur lyckas du tänker ni säkert nu. Och ja, jag tackade först ja till det ena och när de andra ringde och var i akut behov av hjälp hade jag inte hjärta till att säga nej. Och vipps så hade jag två jobb att börja på klockan 8a imon. Men jag har löst det, smidigt. Nog om allt denna tisdag. En intensiv vecka börjar imon, jobb jobb jobb jobb jobb. Vi ses på måndag!

over n' out.

-L

Det är september fortfarande och för varje dag känner jag bara hur jag bara måste släppa hoppet om att sommaren snart är tillbaka. det gör ont i hjärtat för varje dag som vandrar ifrån de fina sommarkvällarna och vinden jag möter är inte längre uppvärmd. jag möter istället en kylig, blåsig höstvind och på stan går människorna runt i skinnjackor och försöker se ut som om det räcker. Det är inte någon som faktiskt vill erkänna att det krävs en tjock jacka, halsduk och vantar i detta vädret. Varenda morgon tittar jag ut genom fönstret i hoppet om att få ta på mig mina slitna jeansshorts som jag motvilligt inte velat packa ner. Jag säger det nu. nu. till mig själv. Det är höst. Det kommer inte vara fler shortsdagar 2010, inte heller fler sommarkvällar då både stämningen och känslan på festerna är som bäst. Istället väntar något kallt, kyligt och oförsägbart. Det är första hösten på 13 år jag inte sitter bänkad i en skolbänk en tisdagseftermiddag. Första året jag inte kommit ut ur matsalen, fortfarande hungrig på grund av fisken i skolan på 13 år. Det är kanske inte så knnstigt att det känns vemodigt med en ny årstid. Under sommaren har vi kunnat fly från verkligheten. Det är jobbet har inte känts lika stressande, lika viktigt eller lika behövligt. Det var ju trots allt inte bara vi som gick hemma under de varma sommardagarna. För min egen del har sommaren spenderats på jobb. Men det fanns alltid en slags förståelse för att kunna göra vad jag ville på kvällarna. Hösten tilltalar mig något helt annat. Rutiner. Men denna hösten sticker ut från de andra. Det är ju just de där rutinerna jag har chans att slippa, chans att inte bry mig om. Det är ju rutinerna som egentligen är det värsta med hösten. Och en gång för alla bestämmer jag över dem. Mitt schema just nu styr jag själv, jag jobbar dock men har på något vis kommit undan de där typiska höstrutinerna. Istället för att se denna hösten som en plåga, som något att deppa ihop över ska jag ta den med glädje. Jag är fri nu och sen är det upp till mig att fylla mina dagar, med hjälp av rutiner eller ej. Och det gör jag med glädje.

-L

Många dagar har gått sen sist och anledningen är väl tiden. Tiden till att skriva och tiden till att prioritera. Så för att göra en liten update kring mitt liv så börjar jag med den 25 augusti. Jag, A och L intog hotell skansen för en eftermiddag i spaet, en kväll i restuarangen och en natt på hotellet. Supermysigt var bara förnamnet! jag kan ju bara inte glömma nämna denna otroliga frukost som jag tjatat om sen jag bodde på hotell sist, Jag och hotellfrukot har något speciellt. Dagen därpå utnyttjades de utvilade kropparna totalt och hela dagen gick till projekt, planschuppsättning och möten. check! 27 augusti bjöd på födelsedagssläktkalas på plommon där jag stod som huvudperson. Värt att tillägga är att precis som alla andra år hade jag längtat ihjäl mig efter födelsedagen sen jag såg mjölken gå ut den 29onde augusti. Beviset att det är nära rakt i handen. Iallafall bjöd kvällen på god mat, fantastiskt sällskap och ännu ett släktkalas att minnas. Lördagen gick åt till förberedelser för tjejmiddag på kvällen. Brownies skulle bakas, havreflarn, sallad, ja sakerna är många. Och peppar peppar så var jag klar 30 minuter innan beräknat! wiho. Kvällen fortsatte i ett grymt bra drag, där det var mycket av det goda, musiken och taggade var bara förnamnet. En galen natt på Bahnhof gjorde kvällen fulländad. Att vakna kl 08.00 på sin födelsedag och ligga två timmar i väntan på familjen är inget jag rekommenderar. dock kan jag erkänna att det är förskräckligt mysigt att höra hur det fixas nere i köket, hur trappan knakar och se ljusskenet komma in i rummet. Presentbordet fylldes på med massor av fina presenter. God frukost, god fika och obeskrivligt god hamburgarbuffé satte pricken över iet på denna fina födelsedagshelg. Tackar världens bästa familj och finaste vänner för allt! =)

-L